när livet älskar

Då kommer mitt första inlägg som Ljungbybo, som nyhemkommen och som nyinflyttad, som en ny människa och som 21 år gammal i Sverige! Så en liten update behövs; I söndags landade jag tidigt på Kastrup, tog tåget till Älmhult och väl där möttes jag av världens gladaste morfar och pappa! SÅ kul attt känna sig saknad, älskad och behövd. Väl hemm möttes jag av älskade Maida, helt klart det organ jag inte klarar mig en sekund utan, efter kramkalas var det sömn i tre timmar innan det vankades julfirande i vanlig ordning hos Fam Delic, fantastiska människor som jag är glad över att ha i mitt liv! Senare på kvällen kom världens käraste återträff. Malin. Arnold. Jag. Behöver man ens nämna mer? Åh så mycket liv, kärlek och glädje det finns bakom varje älskade individ. Livet bara älskade och gav oss en sjätte gradens njutning. 
Måndag sov jag äntligen ut, hade inte sovit på tre nätter så det kan man ju säga behövdes. Dagen spenderades med mat hos morfar och galet glatt häng med Malin, sedan Middag hos Filippa och Dzenan och sen mötte vi upp Arnold Isak och Anton, de senare två tog sitt pick o pack o drog til Nya Zeeland idag, galet avundsjuk kan man ju va. Och så blev det tisdag- idag har jag skrivit på uppsats, en distanskurs jag tar från Hbg och träffade Malin igen, vi kan ej få nog av varandra <3 Sedan ikväll hade jag gäster och alla kusiner, äpplen och päron var med. Mat, dryck och härligheter. Nu chillar jag i min säng och imrgon ska jag åka buss till växjö runt halv åtta för att träffa mannen i mitt liv. Sedan kommer Malin och vi gör väl en shoppingrunda skulle jag tro! 
Så här har mina senaste dagar sett ut och det har varit sjukt mycket glädje, mat, kärlek alkohol och bara helt sjukt roligt att va hemma. Livet bara älskade!
Men innan jag fick spendera mina första dagar i Ljungby så stängde jag ett helt liv. Jag sa hejdå till Trondheim, till mina fantastiska vänner och till Någon. Det var sorgligt, ledsamt och helt sjukt. Känns som det är lite som bortblåst nu, som att det livet befinner sig på en helt annat planet och som att det enda som finns kvar är minnena av det livet jag levde där och då med dom människorna. Mina tre sista nätter i älskade Norge höll jag mig vaken och fick ta in det allra sista, fick verkligen mersmak för livet och ville bara mer. Jag har svårt att förstå att det är över nu, det känns lite som att min tillvaro i Swedawia bara är semester och som att jag ska tillbaka nästa termin. Nu är det inte så och det är jag ledsen för. Men hade man inte lämnat nu hade det bara blivit en ond cirkel av det hela, för när fan känner man sig redo att lämna något som betyder så sjukt jävla mycket? Hur fan kan man någonsin bli redo att lämna livet för döden? Aldrig. det bara händer, det är livets gång och livet har gett mig så mycket. Så jag ska inte gå runt o va ledsen, jag ska va glad för att det ens hände. Men tanken av att det är över är svår men sådant får man tackla. Jag är öppen för och så glad och helt helt lycklig också. Jag saknar något som aldrig mer kommer komma men ändå något som har gett mig ett större hjärta och som för alltid, så länge jag lever, kommer vara med mig. I hjärtat finns det rum för allt. Och väljer du, precis som jag. Att utnyttja ditt liv till att växa, i takt med burj khalifa, så får du vara med på att ge bort lite av ditt hjärta. För tillbaka får du något så vackert, något som kan liknas livet sig självt och som är större än alla solar, andetag och galaxer. Så mitt hjärta kommer för alltid att finnas med alla de medmänniskor jag fick chans att nå en djupare kontakt med och i alla dom platser jag har andats på. Och tillbaka får jag bitar av alla deras hjärtan, av alla platsers hjärtan och det är det största man kan få i livet. Jag är för evigt tacksam. Jag kommer för evigt fattas det liv jag precis lämnat men min tankegång är stark och jag är redo för vad som komma skall. Jag är så lycklig över den kärlek livet ger mig och jag har ett brev tillägnat livet sig självt: 

Du som alltid haft och som fortfarande har dina armar öppna för mig. Du som alltid ställer upp. Du som alltid förenklar saker och ting. Du som alltid får mig att förstå. Du som alltid får mig att tänka rätt, göra om och göra rätt. Du som jag är så långt ifrån men ändå så himla nära. När det har varit jobbigt har du funnits där. När det har varit lätt har du funnits där. När det jobbiga i livet tagit över har du hjälpt mig. Ja du älskade liv som ger mig allt och lite till.

Du är en källa av styrka och rådgivning. Du är en mentor och en kompis. Jag uppskattar och älskar dig mer och mer för varje dag som går. Du är min beskyddare och du är pålitlig. Med dig känner jag mig alltid säker. Jag kan inte föreställa mig vad jag skulle göra utan den kärlek du ger mig. Jag kommer att värdera alla liv fulla med hjärtan mycket högt så länge jag lever. För varje dag har du visat mig att man ska välja livet och alla dom människor som på köpet kommer. För varje dag har du gjort mitt liv komplett.  Jag önskar och vill att dina drömmar ska gå i uppfyllelse. Jag ska göra allt i min makt för att hjälpa dig på vägen så som du har hjälpt mig. Älskade liv och hjärta, jag tror jag blivit kär på nytt, kär i livet på nytt <3 

ps. imon ska jag träffa min fina Ana med, efter ett halvår i från är det dags att få kramas och att få älska livet tillsammans. ds 
 
 


Kommentarer
Postat av: :)

Hej! Du är en inspirationskälla verkligen. Jag tycker du borde uppdatera bloggen lite oftare! :*

Svar: Åh tack så mycket! det värmer i hjärtat! Som du säkert förstått är tid det vi minst har på denna jord och för att leva livet fullt ut behöver man ge livet tid vilket blir svårt att kombinera med bloggen. Men jag ska försöka bli mer aktiv <3 många kramar
Dzenana Dzanic

2015-12-16 @ 09:29:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: