om livet och dess allra mjukaste savanner, blommor och blåbär
Hej mina allra finaste medmänniskor. Låång tid har gått sedan sist jag tog mig an min älskade hejapahej. Det känns som att jag lever ett helt annat liv nu än då, i en helt annan era av människor och som en helt ny människa. Jag har blivit född på nytt. Återigen. Så vart har den dyrbara tiden tagit vägen? vad har jag gjort och vilka minnen har jag samlat på mig? jo det känns som ett helt människoliv har passerat sedan vi sist möttes i den djupaste horisonten av dem alla.
För att reflektera, återkoppla och minnas slutet på augusti och vidare mot samtiden:
Jag och mina bästisar åkte till mitt älskade sommarställe i Trogir, för att få en lugn och skön semester inför den galna höst som snart skulle omfamna oss. Men; semestern blev allt annat än lugn. Mina vänner är galna så det bara strålar om det, men visst jag kanske är minst lika galen. Detta tar mig till tankar långt bortom det befintliga och det sanna nämligen en saga jag rört vid som påpekar att "du är en blandning av dina fem närmsta människor". Det satte sig framför den genomskinliga främre delen av mitt ögas yttersta hinna. Jag undrar aktivt om det stämmer, i så fall, speglar jag mina människor och de mig och på så sätt passar vi ihop som fina, underbara och helt sammansatta pusselbitar. Men för att återgå, Trogir bjöd som i vanlig ordning på myckel sol och hav, dykningar och snäckor. En del fest och möten med många fantastiska människor. Vi körde PUBCRAWL i Split flera dagar i rad och det var helt galet kul. Det fick jag mersmak för. För att göra mig kortfattad: Väl hemma väntade Helsingborg, Julia och nationalekonomi vid Lunds Uni. Så det var bara att kötta igång igen- i skrivande stund har jag nyligen gjort min första tentamen i mikroekonomi och det känns bra, jag börjar komma in i det. Och nu är drömmen att bli ekonom, jobba på riksbanken och värdera företag på börsen, visst hade det var helt galet kul?
Jag har även spenderat en vecka på Cypern med mina älskade päron och äpplen. Jag har mist min älskade farmor som tyvärr gick bort efter en lång tids sjukdom. Jag är så glad över att jag fått ha med mig henne i mitt snart 22 åriga liv, fått lära känna henne. Höra på hennes lärdomar, historier och fantastiska erfarenheter. Det var även på en av våra resor till Kroatien som älskade Maja föddes och kom till liv. Maja, som jag senare kom att värdera mycket högt och kommer att göra så länge jag lever. Min älskade, fina Maja- som alltid kommer att vara med mig och som jag ska ge vidare till barn och barnbarn. Min farmors fina gåva. Det är inte förrän någon i närheten dör som en börjar fundera över döden och vad som händer sedan. Jag får ofta höra att "den döda har det bättre nu och är på en bättre plats" kanske har det något att göra med meningen jag ofta säger " det bästa har ännu inte hänt". Jag vet inte men det låter någorluna parallellt och som att det härstammar från samma träd, vars rötter är djupt insjunkna vid jordens allra finaste härligheter. Där, och enbart där utspelar sig höjdpunkten av det allra bästa. Något annat som jag spenderat mycket av min vakna tid till att tänka på är motsatsen och just meningen med livet, när döden är långt borta. Och just den resan som görs av oss människor mellan födseln och döden- livet.
Och för att fortsätta på det allmänna liv vi alla delar: Jo det stora som hänt på den vägen är att Malin har flyttat, lämnat björnbärsvägen för gott- Jag var där och sa farväl, adjö och hejdå. I så många år har det varit mitt och Majsis andra hem och nu är det över. Som hennes far sa "i 22 år har jag spikat på det huset" och ja vid någon punkt i livet måste man lämna och se vad livet mer har att erbjuda och leverera. Jag läste någonstans att vi lever två liv. Först ett liv; det liv vi lever innan vi inser att vi bara har ett liv, sedan liv två: det liv vi lever efter att vi insett att vi bara har ett liv. Av mina egna tankar kan jag härleda att dessa två liv levs parallellt. Eller så är det också så att nu när en är ung så tänker en att en är odödlig och därför tror en att en har all tid i världen. Men ju äldre en blir inser en att vi alla är dödliga, att tid är det högsta pris som finns och där och då när denna vetskap träder i kraft, enbart där och då går vi över till att leva som att vi bara har ett enda liv.
Ja och vad mer är värt att nämna; min hbgJulia har lämnat mig för en reseperiod i Usa- så det är ganska ensamt without her. Räknar dock dagarna tills hon är hemma igen. Inledningsvis nämnde jag att jag lever ett helt annat liv nu och med det menar jag att jag nummer 1. pendlar; spenderar halva mitt liv på tåg och bussar, i början tyckte jag det var skönt men nu är det något jag vill bort ifrån. (IGÅR fick jag vara med när en tjej fick böter vilket ledde till att jag blev traumatiserad på hög nivå) 2. Har fått äran att lära känna hela nya människor i Lund och det är så kul, lärorikt och uppskattat 3. har läst boken "kvinnan på tåget" och den har fått mig att tänka ännu mer, på tåg och på livet på tågen, på livet som pendlare och på hur mycket man egentligen tänker. 4. Har läst boken VIP-rummet och blev helt fångad, vet inte om jag hittat ut än? längtar snabbt tills jag ska ta mig an tvåan. 5. Har fått närvara på en första begravning av en närstående, vilket utan tvekan var det tuffaste jag tagit mig igenom, så känslig som jag är och så mycket som jag tänker- resultatet blev en dålig kombo. Så många ledsna människor på samma plats, så mycket delad sorg och så många svårigheter. Det är det värsta med livet men vi delar ändå alla den gemensamma punkten, det gemensamma ödet. 6. Trodde aldrig att jag skulle skriva detta, men jag har sagt upp min lägenhet och ska lämna HBG för gott, vi har gjort slut. och jag blev därav född på nytt. HEJ NYA LIV
vi hörs snart igen my loved ones <33333333333333333
