om livet, Sverige och mänskligheten
Idag är jag ledsen, riktigt ledsen, och berörd. Jag har svårt att förstå att något så rent ut sagt sjukt kunde hända i Sverige igår. I en skola dessutom. För det första är Sverige och ska vara ett tryggt land, för mig det tryggaste någonsin. För det andra, en skola ska vara en trygg plats, en plats av gememskap, trivsel och kunskap. Jag minns min tid på Kungshögskolan och även efteråt Sunnerbogymnasiet, jag var aldrig nånsin rädd, jag var på den tryggaste platsen på hela jorden, hur skulle jag eller någon annan någonsin kunna känna oss rädda på skolan?
Vi var många elever, många med olika bakgrund och ursprung men vi var samma. Vi var människor. Vi var barn, samlade på en trygg plats i samhället för att lära och utforska vår nyfikenhet. För mig fanns där inga skillnader, vi var alla människor i samma ålder och som hade turen att gå på samma skola, i samma klass. Det fanns och fortfarande finns det inga skillnader mellan oss, vi är alla människor som bor på samma planet och tillsammans är vi här för att leva våra liv. Människan är ett sällskapsdjur och det är klart som fan att man ska dela livet med andra. För mig fanns aldrig vi och dem. För mig var det alltid ett VI och ett OSS. Vi var samma!
Vartifrån kommer allt hat? Hur kan man känna så mycket hat inom sig att man dödar oskyldiga liv? Hur kan man hata någon annan på grund av ursprung, så mycket att man vill ta dennes liv? frågorna är många och jag har svårt att förstå.
Vad gäller mig själv så är jag svensk, jag är född och uppvuxen i Sverige. Jag är en del av det svenska samhället. jag har följt alla lagar och regler. Jag har gått i skolan, studerat på universitet, jag har arbetat och betalat skatt. Jag har varit med och bidragit till det svenska samhället, jag har varit med i ungdomsråd och värnat om det bästa för alla ungdomar i Sverige. Jag talar flytande svenska, men har ändå flera gånger fått frågan, hur kommer det sig att du talar så bra svenska? Jag har svalt min kaxighet och svarat enkelt " jag gick till dagis och skolan som alla andra" Min bror är svenskalärare och lär ut det svenskaspråket till dagens barn och ungdomar och han trivs som fisken i vattnet med sitt val av ämne.
Vad är skillnaden på dig och mig? Det finns ingen skillnad. Vi kommer från samma värld och just denna värld råkar vara indelad i länder med lite olika kulturer och sptåk. Men innehållet är och kommer för alltid att vara detsamma; människan. Vi är likadana, vi allihopa. Vi är människor oavsett utseende eller bakgrund. Vi kommer från samma värld. Sverige, världens bästa land som alltid är och har varit så välkomnande och så fint. Jag kommer så länge jag lever aldrig kunna tacka Sverige nog för det faktum att Sverige gav min familj en ny chans till livet, vilket är den stora början på mitt liv precis som på många andras liv. Och för det kommer jag alltid att älska Sverige<3
jag och min första kompis i livet Arnold <3 tillsammans har vi växt upp i Sverige <3
