HELIX och mina upplevelser om sjätte livet
God kväll och god helg allesammans. Det har nu passerat en hel månad sedan jag sist berättade om mitt tillstånd i livet och frånvaron har ekat som bara den. Jag själv har även känt mig tom utan BLOGGEN på något sätt. Jag har saknart att skriva men helt plötsligt gick 4 veckor bara sådär. Jag har märkt att det är genom skrivande som man upptäcker samband och ser vattentäta skott. Det är genom skrivande som man lär sig tänka. Skrivande föder tankar. Och tankar föder liv, drömmar och upplevelser. Men ja för att återkoppla till mitt nuvarande tillstånd i livet:
Jag lever, jag är mitt uppe i C-uppsats skrivande som jag genomför tillsammans med min partner Juhulia. Det tar mycket av mina tankar, det tar mycket av mitt skrivande, det tömmer mig på energi och det har fått mig att resa till Skövde med SJX2000 för att uppleva den del av produktionen som utgör monteringen för ett av Sveriges mest välkända företag. Närmare belyst är det Volvo vi gett oss in på och Penta ; båtmotorer är något vi studerar närmare än livet sig självt just nu. Annars skapar jag liv, massor med liv på helgerna. Malin ska göra ett nytt försök och komma ner även denna helg, precis som föregående, och tillsammans skapar vi nya minnen. Jag pratar ofta med en och en annan om livet, karriär, kärlek, mäniskor och andra relevanta ämnen. Jag skriver ner reflektioner i tankekartor som jag samlar i olika fack, som jag tror samlar sig i stora skalor i mitt huvud. Jag närmar mig examen med stormsteg, min mors 53års dag och min fars samt morfars resa till Kroatien. Till mitt fina Trogir, ännu ett år har snart passerat och rädslan över att inte få spendera min sommar där är mycket stor. Norge och Trondheim är ett minne blott, lika så Yujin och Clara samt alla andra fantastiska själsvackra människor jag träffade. Men jag lever i det faktum att vi kommer förenas och att jag har ett helt liv på mig att träffa dom tusentals gånger i syfte att skratta, utbyta glädje och skapa minnen. Jag har en osäker framtid på så sätt att jag inte vet vad som hända skall. Men jag antar att det är det absolut bästa i livet, att inte riktigt veta och att låta det bli och ske på så sätt som det är avsett till och menat till att bli. Jag hoppas och tror starkt på att det är så. Det hjälper mig att vara öppen för nya vägar, se livet ur nya perspektiv och bara njuta av nuet. Det är mindre än två månader kvar på service management programmet och ett nytt liv börjar sedan i min värld. Det är galet, pirrigt och ger mig inte bara fjärilar i magen utan även blåbär. Blåbär, sådana som belyser alla livets härligheter och som sedan mynnar ut i solsken.
Jag i form av en ej upplagd instagrambild. Och vidare då, vad mer händer kan man fråga sig. Jag hade en skön påsk hemma med alla mina nära och kära som hjälpt mig vid syrebrist i livets alla tillvaron och upplevelser. Jag har blivit duktigare på matlådor har jag också märkt, vilket kan tyckas kom lägligt, ungefär tre år senare men bättre sent än aldrig brukar man säg. Annars längtar jag efter hav sol sand och nya äventyr. Men nya äventyr och utmaningar väntar runt hörnet skulle jag vilja påstå. En annan central punkt i mitt liv som jag vill lyfta fram var att jag för mindre än 40 timmar sedan gjorde ännu ett hål på min kropp. Denna gång var det helix, som det så fint kallas på " dem annorlundas språk " som fick utföras på mig. Jag var helt plötsligt, jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske var det frånvaro av bloggen, galen efter sjuka saker. Jag ville känna att jag lever och jag ville känna smärta, förutom mensvärk som jag har var och varannan dag, genom att göra något jag inte gjort på 5,6 år. Och ja det kändes, det gjorde jätteont och tårarna rann. Jag kan inte sova på vänster sida och jag hoppas att mitt stackars öra läker snabbt. Men ja iaf, det viktiga i det hela; jag fick känna att jag lever, att min kropp kan hantera smärta och att jag klarade det. Det var ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.
Nu är det läggdags, imorgon är det grejer, lyckliga grejer som väntar och jag har tänkt dricka cider cider cider dicer cider, ta hand om mitt öra och om MAJA; mitt fina djur som jag älskar över allt annat och som Arnold våldtog genom att klämma in henne i frysen, STACKARN. Skönt att Arnold är ute hos Dracula i några veckor så att både en och en annan, jag och Maja, Malin mm. kan få lite lugn och ro.
GODNATT mina fina, vi hörs snart igen <3 många kramar, mycket kärlek och glöm aldrig att leva det liv ni vill leva <3
