ALL HER BLOOD IN MY VEINS <3
Nu har jag samlat tid till att tillbringa någon timme här på min fina hejapahej. Jag har varit lite tom så att säga och min frånvaro har berott på att min tid har prioriterats väldigt väl och prio 1 har varit skola, studier och mycket i den stilen. Men helg innebär avkoppling och att landa från veckan som varit, samla nya tag till veckan som kommer men även att leva i nuet, stanna upp och tillbringa tiden precis som du själv vill, med nära och kära eller totalt i din egen närvaro. Idag kommer min fina prinsessa Ana till mig och vi ska gemensamt spendera lördagen på en ytterst exklusiv fest. All tid med henne är guldvärd och våra värderingar är så likasinnade att man kan tro, vi delar samma aorta<3
Det är exakt 10 dagar sedan sist vi hördes och mycket har hänt på dessa dagar. Jag själv insåg så sent som här om dagen att det faktiskt är nytt år och att Trondheim är mycket långt borta och att delar av mig för alltid kommer att vara med människorna jag mött och utbytt äventyr, aktiviteter och diskussioner med där. På så sätt kände jag mig tom, och det ekade saknad. Men på samma sätt som jag avlämnat mitt liv i deras ägo så har dom gett mig äran att få ta del av deras livsresa, dom valde mig i egen person att få vara med på det största i livet dom gör, nämligen livet sig självt och jag valde självklart dom. För att fatta mig kort, min soulmate och min destiny kompis, som jag träffade 10de augusti 2015, för första gången, har kommit att bli glädje och lycka för mig. Tjejen av mina drömmar som hjälpte mig överleva och andas under hela Trondheim-vistelsen, KOMMER TILL MIG!!!!!! Glädjen bara sprudlar i kroppen och i hela livet, likt kossorna som inför våren går på kosläpp och bara springer ut i glädjen. ÅH! Vi möts igen, det är på riktigt och min soulmate ska få se mer av mig och mitt liv, Älskade Yujin, och jag ska få ta del av hennes härligheter. Åh, vi har funderat mycket över livet ihop och vi tror att ödet förde oss samman, jag tror på ödet och att ödet är min väg, gör inte ni? Ödet innebar att vi båda blev utbytesstudenter, hon från Sydkorea och jag från Sverige. Resten är historia men våra vägar har korsats och vi ska vandra genom hela livet ihop, tillsammans och gemensamt. all her blood in my veins
Om vi fortsätter vidare på länder, resor, sol och atmosfär, logistik och aupär. I februari ska vi iväg med klassen till Tyskland och Hamburg, för att spana på universitetet där, för att kolla på hamnen och alla nice lastbilschaufförer osv. Där stannar vi en natt och jag har tänkt hänga med Julia som är ljuset i mitt liv. Vi ska även skriva examensarbetet ihop vilket är helt fantastiskt. Min gamla goding till namn Becca Lööv kommer hem på semester från sin aupärvistelse och med henne vill jag också tillbringa tid, det ska vi göra. Annnars ska jag i slutet på februari, äntligen få se lite sol och få lite Dvitamin, ska spendera dyrbar tid med mina älskade päron och äpplen i vårt fina Oman, det var hela 6 år sedan sist men det ska bli ett väldigt kärt återseende. Jag kan väl säga att jag är mer än redo för härliga februari och för skottåret som även det visar sig i februari. Jag är redo att ta mig an årets andra månad. Hela januari, skulle jag vilja säg, gick åt att verkligen förstå att ett nytt år tagit sig i kragen och börjat.
Jag insåg också under den här fina månaden, januari, att 2015 var det år jag spenderat mest utanför Sveriges gränser under hela mitt 21 åriga liv. För att ta det kortfattat, jag skrev ingen riktig årsresume av 2015 och det vill jag gärna göra. Under året växte jag oändlgt, jag lärde mig utan gränser och jag fick känna på livet på riktigt, träffa människor som kommit nära min själ och mitt hjärta. Jag har även lärt mig att försöka tänka i positiva banor för det är när jag oroar mig och när jag tänker pessimistiskt som jag bildar en inre stress inom mig och det är det som gör att jag hamnar i obalans och inte vet vart jag ska vända mig i världen.
Jag skulle vilja säga att allt ligger i våra huvuden och hur vi väljer att tackla situationer som uppstår, tankar som kommer och egentligen livet sig självt. När jag tänker i positiva banor så flyter livet på och jag finner en inre styrka inom mig själv som gör att jag blir starkare än någonsin, precis som en och en annan brukar nämna, " idag vaknade jag upp starkare än någonsin" och det gör man, varje gång du vaknar upp ur en natts het sömn och du har lämnat föregående dag efter dig och du är redo att ta dig an den nya dagen med glädje, engagemang och styrka, det är då du finner din balans i livet, det är då du känner att allt inte spelar så stor roll egentligen. Det är då och endast då som du kan bestämma dig för om du ska ha en grym dag och rocka den på det sätt som bara du kan, det är då och endast då som du kan bestämma dig för ett positivt liv, utan oro, utan stress och utan bekymmer. Det gör så mycket! Allting ligger i våra huvuden och i vår inställning gentemot livet. Det goda vackra livet. Vi har ju fått den finaste gåvan man kan få; att få spendera en hel livstid på vår planet, inte ska vi gå och oroa oss om framtiden?
Med det sagt vill jag att vi ska göra allt som bara vi vill göra, låt inget hindra dig och oroa dig aldrig, det är onödigt och taaaar så himla mycket, tro mig, jag vet, jag har själv vart där. Det är dagarna som passerar som blir vårt liv och fyll dagarna med liv, glädje, äventyr och kafferep. Bra musik, många chokladbollar och ljus som blir som små solar, fyll dig själv med allt detta ( lite citronvatten eller vin? på det med kanske) och ha fantastiskt kul på vägen. Jag själv försöker inte ta livet så seriöst, seriöst innebär för mycket stress. Och vi är inte mer än människor. Visst är det lite galet den där perioden mellan födseln och döden? Jag tycker den perioden är helt sjuk, men det är där vi skapar mening och stunder som förgyller våra liv. Våra helt fantastiskt underbara stunder på denna planet<3
" all this life in my veins "
bästa fina hälsningar, kramar, pussar och allt vad ni vill ha från er dzana XOXOXOXOXOXOXXOOXXOXO
