en galax är värd tusenmiljontals stjärnor

När 2016 börjar lida mot sitt slut och man påminns än en gång på hur snabbt tiden går, på hur lite tid livet innehåller i jämförelse med oändligheten. Tvåtusenaldrig är snart ett minne blott och tvåtusenalltid skall snart ta sig an sin början, och jag själv är inne i mina djupaste stunder av funderingar och tankar om vad som egentligen gäller. Jag och mina fina vänner ser ni här nedan, vi delar många gemensamma äventyr, men framförallt samma djupa värderinga om livet, om ångest och om Sarajevo 
Jag har börjat förstå mer och mer att jag är vild, i djupa bemärkelser, att jag vill mer, att jag ständigt är på väg, att jag inte nöjer mig med att sitta still, både i livet sig självt och ordagrant också. Hur ska man nånsin bli stabil om man hela tiden vill mer, om man hela tiden vill hinna med allt, för att på så sätt finna ro i en själv. Det jag menar är att jag tror på att "ju mer världen moderniseras och ju närmare vi på hela jorden kommer varandra, desto mer bör vi utnyttja våra möjligheter, till att uppleva, till att lära känna, till att finna oss själva, långt bortom det bekväma" 
Igår träffade jag en kursare som berättade att hans sambo fått praktikplats på ambassaden i Skoplje, så de skulle ta sitt pick och pack och flytta dit. SKOPLJE? jag blev nyfiken och undrade varför, hur osv? Som i vanlig ordning är jag nyfiken och kan ställa hundra frågor utan att riktigt tänka mig för. Men han talade om för mig att han som en vanlig svensk herre gillade Balkan, att han och hans sambo rest runt och funnit härligheter där, och att de nu var väldigt glada inför deras nya äventyr som komma skall. Jag blev alltså, överraskat glad över hans berättelser och framför allt över deras nya hem. Han rörde mig djupt, vill jag påstå, och jag berättade detta för min mamma som också tyckte det var häftigt och superkul. Så nu har jag funderat mer över vad skoplje och resten av hela världen kan erbjuda mig, och framför allt att aldrig vara rädd- testa, gör och kör- livet är galet och härligt. 
Så varför inte testa ens enda liv till att göra något häftigt, äventyrligt och alldeles överraskande. 
som jag tidigare nämnt har jag o hbg gjort slut, så jag är på jakt efter att hitta en medmänniska att dela lägenhet med. Någon som vet någon kul? haha å andra sidan ska jag nu berätta om livet, senaste månaden.
Jag har pluggat en del, insett att jag spenderar alldeles för mycket tid på tågen och bussar och börjat hata det. Jag har kuggat en tenta, och gråtit floder över det. Jag har vart i älskade Paris och träffat mina älskade fina vänner som jag skapade en relation med i Norge och som jag värderar mycket högt. Jag har insett att jag är enormt känslig och kan börja gråta för minsta lilla, jag har förstått att jag inte bör ta allt så seriöst för att enklare överleva. Jag har insett att livets resa ständigt måste påminnas i begrepp som "oseriöst" "fantastiskt" "berusande" "känslosamt" "gåva" 
För ett år sedan bodde jag i Norge, trodde jag hade träffat mitt livs kärlek (haha) men idag pratar vi inte ens. Befann mig på Island och och London med människor jag precis hade startat min livslånga relation med. Var djupt inne i tentaplugg och började se ljuset i tunneln där hemfärd väntade och mina älskade päron och äpplen skulle omfamna mig. Det var så mycket jag oroade mig för då, det var såå mycket, SOM IDAG INTE SPELAR NÅGON ROLL.... Så jag och min goda vän som jag brukar kalla en och en annan är lika på ett plan, vi finner mycket oro i skola, tenta och plugg. Men tänk dem människor som inte ens har en skola att gå till? Vad oroar de sig för? Mina problem är inte problem ens, det är utmaningar, som en annan vän sa, utmaningar som ställer sig i förhållande till hur du presterar och som på dödsbädden inte kommer spela så stor roll. För förr eller senare så klarar du den tentan du trodde var döden för dig. Och en tenta som får dig att gråta, det är inte värt det alltså. Det är livet, livet är det och ta det inte så seriöst. Ha kul och gör vad du kan, gör ditt bästa för mer kan du inte göra.
Måste släppa taget och fånga oron, dämpa ångesten och därmed leva i harmonisk balans. 
Snart blir jag hela 22 år gammarl, 4de dec närmar sig med stormsteg och det känns som att det är 4 dec varannan månad alltså. Kako dan nikad prodje a godina odmah. 
JUSTE- har glömt att berätta att jag ska jobba på CARLSBERG i december, sju hel dagar. I somras var det mitt liv o nu ska jag tbk, det känns häftigt, kul och spännande. Ibland får man prioritera- eller ah ganska ofta men gör det som känns bäst i stunden och minns alltid att det var något du en gång ville, och slutför det. 
Så ja vad mer ska jag säga, jo något annat intressant är att min lärare nämnde att hela världen är en stor stängd ekonomi- vi handlar inte med någon annan. Och det är sant alltså, vår fina värld där vi får utspela våra gemensamma liv ´, visst är det häftigt? Idag är det fredag och jag ska tänka i positiva banor. kött igenom en tenta idag och träffa mina föräldrar imorgon. Jag har bekräftat min kärlek till MAJA också mitt älskade fina magiska djur <3 Nu ska jag slutföra min kopp kaffe, be om ursäkt för detta flummiga inlägg, men livet är sådant ibland, ganska flummigt och mitt mål är att reflektera livet på ett sätt som är verkligt och realistiskt,  och samtidigt hälsa er alla en skön fortsättning på tvåtusenaldrig- ta vara på tiden 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: