för hela året har jag väntat på juni, juli augusti

En hel fantastisk månad har passerat i livet, genom själen, i världen och blivit ett minne blott. Maj, en av årets allra bästa månader har gett mig styrka, mod, en ny syn på livet, mycket skratt och kärlek. Jag har känt mig central i mitt egna univsersum och i mina närståendes universum. Det allra största var flytten till min egna nya fantastiska lilla lägga, vilket gav mig en enorm drös av nya känslor och aspekter, saker och härligheter; Min nya säng, där jag sovit som innan födseln. Närheten till allt. Dom fantastiska barn jag hör dagligen precis utanför. Jag ser att livet lever. Än har inte döden omfamnat oss och än finns det hopp. Mina känslor är överkraftiga.
När jag steg in i mina nya egna 55 kvadratmeter kändes det som att jag hade hittat hem, det kändes hemma. Jag upplevde en trygg atmosfär och en fantastisk glädje. Jag har nu bott här i hela 17 dagar och det har svindlat av snabbhet. Som i vanlig ordning lyfts inredningsintresset när en ny lägga står bakom hörnet. Just mitt intresse för ämnet har aldrig varit något större men självfallet har jag haft några få saker i huvudet som jag verkligen, verkligen velat ha. En sak var en speciell matta, en orientalisk. Fylld med färg och form och glädje. Likt mitt liv och min kropp, jag gillar att dra paralleller till allt för att innebörd går före form och för att allt ska ha sin egna lilla mening och kunna värderas mycket högt. Jag fann min älskade matta på en av Sveriges kanske utländska gator och jag var lyckan själv. Den är så fin och påminner så mycket om mig själv o både kropp och knopp. En annan sak jag alltid velat ha är någon sorts djungel; men mycket grönt och levande. Inte blommor i färg; utan gröna växter och som max en gul stor solros. Därav köpte jag en stor palm som jag gav namnet Isidor, han är så stor, typ som en hingst och så vacker... Palmer har alltid stått mig nära hjärtat, det har gett skugga åt min brännheta hy, det har gett ögonen en fantastisk vy och framförallt har de funnits där när jag levt några av mina lyckligaste dagar på ställen runtom på jorden. Det var min första växt någonsin och det kommer definitivt inte bli min sista. Tyvärr tänkte jag inte steget längre än kortare. Isidor är en palm och palmer lever i värmen, inte mycket vatten behövs. Tråkigt nog gav jag Isidor lite för mycket näring och han blev dålig på att överleva. Dagligen följer jag hans död numera. Han kom i tre olika sortet, som jesus, den helige anden och gud. Han visar sig i dessa tre olika former, men jesus har vissnat och ännu inte återuppstått. Nog om Isidor <3 
Min älskade bror som snart blir 30 år fyllda på jorden. Min fantastiska älskade bror. Han var nere och besökte mig och läggan nyligen. Det var kul. Han är glädjen sig själv och tycker jag är en tusenfråge människa. Det stämmer, jag är en nyfiken prick och är mycket intresserad om människors liv och deras val och hur de väljer att leva sin livsresa. Det är för mig energigivande och kickande. Jag blir inspirerad och förgyllad av andra människor och deras livsresor. Min fina bror iaf; även om vi inte ses så ofta så är den tid vi spenderar ihop guldvärd. Något jag värderar mycket högt.
En vecka efter inflytt hade jag mina fina tjejor på plats, fler kom till senare. Men vi hade mycket kul och jag kan väl säga att nya läggan invigdes där och då. Än är inte mina gardiner upphängda men dom hänger inte så som dom gör på bilden ovan så ni behöver ej oroa er.
På något sätt är det här min bas, det har alltid varit vi tre. Och vi kompletterar varandra så bra. Mina människor livet ut. 
Och även om vi är ifrån varandra och gör olika saker i livet så vi basen, jorden, livet. Tack för att ni valt mig på er livs största resa.
Tanja-min nya älskade fina vän som jag kommit nära på kort tid och det är så himla kul. Ser fram emot att upptäcka nya äventyr med dig, att uppleva Malmö på riktigt med dig, att bara få dela livshistorier med dig. och resten av hela livet såklart. Nu blir du inte av med mig. Vart har du varit hela mitt liv min fina lilla tanjis <3 
Och min älskade lilla Julia såklart som trots allt är kvar i Hbg och varpå vi fortfarande vårdar vår relation mycket väl. Hon är den naturella av oss, den neutrala som alltid vill allas bästa. Min businesspartner. Min stabilitet i kaoset. Vi skrev tillsammans ett examensarbete för Volvo Powertrain i Skövde- och nu ett år senare har vi genomfört en godkänd presentation och vi ska inkassa hela 15 tusen var för vårt gedigna arbete. Ser fram emot pengarna såklart men även på ytterligare arbeten, skoj och upplevelser med dig. I år firar vi 4 år som vänner. 
En selfie och när jag precis flyttat in och folk började tro att jag var sambo med min egen far. Vi är särbos fortfarande och nu står endast mitt namn på dörren DZENANA DZANIC the one and only.....
Min älskade älskade Maida. Mamma. Den kärlek jag känner för denna kvinna är så obeskrivlig, så sjuk. Hon firar i år, hela året, 30 år som gift med min älskade pappa och det är så kul. En sådan kärlek, så fin och så underbar. Livets mening. 
På denna bilden och i denna byxdress gillade jag enbart hur min rumpa såg ut. My back is greater than your future typ. 
Kärlek till alla dessa fina tjejer. Alltså tjejer är så kul, tjejer är livet och alla gillar tjejer. Har haft så mycket kul på senaste med alla mina tjejor. Vi har skapat minnen för livet <3 
sådär, det börjar bli dags att avrunda. Jag skriver min sista tentamen för terminen idag kl 14 och sedan efter tar jag sommalov på riktigt. Imorgon bitti flyger jag ner till Split och mitt älskade trogir <3 Där ska jag bara lata mig och chilla och framför allt träffa Clara, min franska prinsessa. Hon kommer ner till mig och det är så ofattbart. Tillsammans ska vi skapa nya minnen i mitt älskade paradis. Ni ver säkerligen vid detta laget hur mycket jag älskar trogir, ciovo och okrug gornji. Mitt egna paradis. om 26 h är jag där! Jag återkommer med sommarplaner och juni juli augusti när jag får tid igen. Tid till att skriva och berätta om mitt liv för alla er nyfikna. Vi höres snart igen babes- Älskar er alla såååå, glädjs åt det liv ni lever <3 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

ett liv mellan våra liv, en resa till början

Hej alla mina fina fantastiska hjärtan. 
Nästan 3 hela veckor har passerat sedan vi sist hördes vid och mycket har hälsat på mitt lilla jordeliv sedan dess. 
Det allra största är att jag blivit med egen lägenhet!!! Det känns sååå himla bra och så attans kul att jag inte vet vart jag ska ta vägen. I mitten på maj får jag nycklarna och då kan jag väl också påstå att mitt liv börjar om på nytt. Nya minnen ska skapas och allt detta innebär att ett nytt liv tar sig an en ny början. Jag är galet taggad och känner mig completed; inte med livet än, men en bra bit på vägen. Så nästa gång vi hörs kanske blir från nya läggan? vem vet ;)
Vidare har allting jag någonsin älskat fyllt 54 år, min älskade maida, källan till mitt liv på denna jord. den 25te april firade även mina älskade föräldrar 30 år som gifta. När jag lägger det i relation till mitt liv bör jag om två år vara gift? Och om tre år ha min första son, Göran, men känner jag mig själv rätt blir jag hellre med katt istället. En och en annan har skaffat hund, snacka om att jag är avundsjuk. Men ja en egen lägga kanske innebär ett köp av ett husdjuuur? Jag hade dock velat hyra en liten varelse några timmar. Det hade gjort susen.
Annars rullar livet på som bara den. Skolan tar en stor del av mitt liv, men det är de väl värt. Tänk sen att kunna titulera sig som ekonom och revisor? Det måste kännas enda in i benmärgen.
 
För att återgå till vad jag ofta skriver om "meningen med livet" och vad det egentligen är. Här om dagen tittade jag och en kompis på en dokumentär om typ " life between lives" https://www.youtube.com/results?search_query=life+between+lives
 
Det är lite läskigt men ändå så galet. Det handlar om att när vi dör så gör vi det lyckliga och glada, och vi möter alla våra medmänniskor. Våra själar förenas. Meningen sedan är jakten på en ny kropp, alltså föds man på nytt enligt dr. Newton. Tänk att man då återvänder till livet igen, ett liv kanske inte räcker till att göra allt det som man vill. Å andra sidan har jag alltid sagt och kommer alltid att göra: meningen med livet är att vandra mot horisonten. Sedan får en tolka det hur en vill. 
Snart är de också valborg och dom senaste åren har jag tillbringat mina valborgar i lund. Där har jag skapat minnen för livet med människor jag värderar mycket högt. Men kan man tänka sig att även detta speciella sug tog slut. Jag känner liksom inte något behov av att vara där längre. Jag känner att jag gjort mitt, att jag lämnat mina avtryck där, att jag upplevt höjden av maximal lycka där och nu räcker det. Med andra saker känner jag mig aldrig klar som tex att varje sommar åka till Trogir, det är ju samma visa varje himla gång men det kan jag göra i tusen år till och jag hade ändå inte känt mig fulländad. Så som så är det. Nu ska jag fortsätta med mina studier och drömma mig bort en smula. 
Ha ett fantastiskt valborgsfirande så hörs vi snart igen mina medmänniskor <3 

om livet, människor och havets botten

Finns något i denna värld oberoende av oss.? Vi skapar hela tiden bilder av vad verkligheten är. 
Vad innebär det att vara medveten om något?
Hur gör vi när vi skapar mening ?
Frågor som väckt min nyfikenhet
 
Då har vi passerat första april och tiden rullar på snabbare än någonsin, likt ljusets hastighet och jag befinner mig i en slags bubbla totalt omedveten om varken ljusets hastighet eller tiden som passaerat sedan jag flyttade in en mysig lägenhet i Malmö. Mycket har hänt sedan vi sist hördes vid. För att nämna några roliga grejor: i resväg har jag hunnit med Dubai, Kap Verde; där även min älskade bror gav sitt liv till älskade Filippa, och Sarajevo- en stad som jag fått rikligt med mersmak för. 
 
Skolan rullar på, jag är närmare mitt mål än någonsin, att ta en kandidatexamen i ekonomi. Vägen dit är tuff, men jag är medveten om vad jag är kapabel till. Inom plugget kommer både upp- och nergångar som i allt annat i livet, och igår var jag en aning depp då en skriven tentamen inte gick som jag ville. Men vad är en kuggad tenta jämfört med allt ont som händer i världen. Därav blir majmånad, en intensiv pluggmånad då hela 4 tentor skall klaras av och bli godkända. Jag har bara mig själv att skylla på i situationer likt dessa, då jag många gånga prioriterar skolan sist; kan vara för att jag alltid haft lätt för skolan och har ett förbryllat tankesätt som går i vågor likt"allting löser sig", och det gör det alltid till slut!
Och tro mig, jag tror jag lär mig men ibland vet jag inte själv. Kanske är det meningen att det ska vara så här, att man ska varva olika saker i livet, (som i mitt fall; jobb, resa, plugg) och låta tiden utgöra hastigheten på vägen till ens mål. För mig verkar så vara fallet. Carlsberg har kallat och jag har redan spenderat en vecka där, nästa vecka vankas påsk och även då ska jag stolt bära min Carlsberg-rock! 
 
Gång på gång funderar jag över meningen med livet, om det verkligen är att vandra mot horisonten, en horisont utan slut. Då jorden är rund. Hade jag vart född för mycket länge sedan tror jag att jag hade varit livsfilosof. Likt Sokrates och Platon, kanske hade jag varit den först kvinnliga och även då antytt att kvinnan är en defekt man. 
Mitt års alla största guldkorn är somrarna, som för tillfället närmar sig med stormsteg, somrarna som jag får spendera i mitt älskade Trogir, Ciovo, Okrug Gornji. Mitt liv utspelar sig där och det är där jag är som allra lyckligast vill jag påstå. Jag kan ibland inbilla mig att vi två är ett. Att jadransko more rinner i mina vener och att jag egentligen skulle varit en sjöjungfru tillsammans med alla andra havsdjur på botten utanför Trogirs kust, och levt ett helt enkelt liv där. Nyligen när jag var i Sarajevo träffade jag Maidas kusin med familj. Vi pratade om min barndom, utifrån hur de mindes den. De talade om för mig att jag redan som liten var fast i havet och att jag lärde mig simma som mycket, mycket liten. Det senare visste jag väl. Jag var som liten oftast fast och det var svårt att få ut mig ur det fina vackra blå. Jag var aldrig rädd för vatten och idag tycker jag det är mycket konstigt när människor talar om för mig att de inte kan simma. Att simma är att leva. Att spendera livet i hav och utmed havets vackra horisont, rimmar tätt ihop med meningen med livet.
 
Redan där och då, i mitt lilla jag, skapades antagligen det starka band, den enorma kärlek jag känner och den fantastiska energi det ger mig, älskade älskade Trogir. Att sedan min älskade morfar var där långt innan min ankomst till jorden gör mig också helt säker på att det är en speciell kärlek. Kanske är det också därför jag antar att meningen med livet är att vandra mot horisonten, för bortom havet finns inget slut, bara en fortsättning, eller en ny början. Kanske är det också därför jag föll pladask för Malmö. Havet som omger staden, hamnen och dessa starka vindar som susar likt fåglarna som flyttar mellan säsongerna. Kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag tagit tåget över till CPH bara för att få den vackra syn som havet utifrån bron ger. En vacker vy, som slår mycket annat. Så havet för mig är allt, det öppnar upp världen, mitt tankesätt och mina handlingar. Allt annat blir inte så seriöst längre, vi är små små droppar i havets allra största grund. Kanske är det också därför som jag antar att allt löser sig, att mina problem är ingeting alls jämfört med livets tid på denna jord. Men såklart, jag ska inte noja över resan jag gör, från födseln till döden, det så kallade livet. För det är ändå vår gemensamma pelare, det som förenar mänskligheten. 
Livet som jag älskar så mycket och som ger mig alla dessa fantastiska explosioner av kärlek, lycka och endorfiner. Kanske är det även på grund av mitt djupa djup om att allt har en mening som jag har svårt att tänka i alldeles för seriösa banor, som jag har svårt att undvika mitt vilda jag, som jag har svårt att vilja hela tiden. Det finns inget slut, jag får aldrig nog och jag vill bara mer.  
För att sammanfatta: lev livetg, bara gör det. bry dig inte om vad någon annan tycker eller tänker om vad du gör. det är dina val, ditt liv och du ska leva det precis som du önskar. Lev det liv du vill leva. Njut, skratta och ha kul. Ha så jävla kul <3