omg jag bloggar omg

Hej allesammans
 
Jag har haft ett märkligt liv på senare tid. Det har hänt så sjukt mycket och jag har inte kunnat stanna tiden. Det hade vart skönt, vill stanna och leva nuuuuuuuu!!!!
 
Nej men om två veckor (exakt!!)) expanderar jag till 18 och som jag har längtat hela mitt liv alltså, nu är de nära och jag ser knappt fram emot det. Jag orkar inte kansek, jag vet inte. Jag vill inte lämna alt bakom mig, allt som innebar noll ansvar, noll kontroll och " bete sig som man vill". Jag vill ha det så hela livet. Hela jävla livet, för min Maida sa en gång att denna tiden var den bästa i hennes liv. nu är den snart över för min del, är det dags att dö då? 
Jag hoppas min artonårsdag inte kommer vara så sorglig trots allt, jag hoppas innerligt att det blir lyckligt. Sen har vi det där förbannande körkortet också och i skrivande stund är de faktiskt bara några få dagar kvar till halkbana och det känns fett.. Annars så njuter jag av slutet på min sista hösttermin på Sunnerbogymnasiet och även det känns knas. Ser fram emot nyår som ser ut att bli perfekt kanske. Men det bästa av allt tror jag är att nästa års vecka två typ börjar med en underbar resa jag länge velat göra. Och nu är det ta mig fan bokat och klart. Pass ska tas i veckan och jag ska bli blondare (trögare) imon. FÖR JÄVLA FUCKING DUBAI VÄNTAR, längtar så jag spricker. Bokstavligen. 
Lever i samtiden och vill fortsätta leva här även i framtiden, det borde fan gå. 
jag o min bästa<3
worlds greatest
Min älskade jordbubbsvodka, det var kärlek vid första ögonkastet när jag köpte den förra sommarn i alanya, i år var den min direkt när jag fick syn på den så jag tog med mig den hem (igen) och i helgen tog den slut, det var mitt sista levande minne av alany, skojar har en flaska MOHITO. men ändå min jordgubbsvodka, den är så mycket jag:) nästa sommar ses vi igen <3
 
förmodligen den vackraste tagna bilden på mig, jag varlycklig och typ 15 år gammal.
lycka i trogir
familjen jag själv valt
fundersam taggadoch hög som fan
fyrlingarna
en gammal gumma tog den här bilden på oss fyra, hon skakade därav suddigheten. Vi efter fantastiska veckor i kroatien. 
 
och jag saknar min älskade pojkar, de satt alldeles alldeles utomordentligt på mina fötter, Vi har tyvätt gjort slut.
arnold min vän, har skaffat flickvän och lämnat mig o mimoz utanför:( det är endast två i ett förhållande, en gång räknade jag och mimoz fel
kram 

zlatan i zverige,

Vi lever i ett samhälle, i en värld där det är svårt att glädjas åt andras framgång. Man vill själv lyckas men man kan inte eftersom man inte har förutsättningarna eller så vågar man inte för att man är annorlunda. Därför kan det resultera i att man trycker ner andra. Avundsjuka är en stark känsla som existerar över allt. Vissa vågar ta det stora steget ut i världen utan att bry sig om alla andra som trycker ner. Zlatan är killen som vågade gå mot strömmen. Han vågade gå mot samhället. Han kämpade och kämpade när många andra ville honom illa, när många sa att han gjorde fel och att han inte passade in men han lät inte sig besegras.
Det finns många annorlunda och udda människor ute i världen precis som Zlatan, både tjejer och killar som inte är som alla andra och som är osäkra på sig själva. De är sedda av fel anledningar och de passar inte riktigt in i samhället. De är rädda och vågar inte göra som de själva vill. De får ofta skäll och folk visar dem hur de ska göra. Det är okej att få skäll för det ska ändå vara ordning och reda. Men de ska ändå fortsätta vara sig själva och göra som de själva vill. De ska våga gå mot strömmen, om det nu är det som hindrar dem. Det är okej att inte vara som alla andra.
Man ska stå på sig och låta sin egna vilja gå igenom om det är sin egna framgång och överlevnad man kämpar för. Man ska visa alla andra som inte tror på dig att du ska tror på dig själv och att du har viljan, det är det viktigaste här i livet.

livet

Om alla människor är unika, utgör vi alla en viktig roll utav den pjäs som kallas livet.
Alla är vi relevanta komponenter. Viktiga för livet. Det är inte upp till oss att värdera vårt värde,
vår prestation eller att bedömma hur pass viktiga vi är. Det är inte upp till mig att sätta
"bra" eller "dålig" som benämning på den jag är. Hur kan jag det, då jag är bara en bärare
utav unika personlighetsdrag, sätt och tankar. Jag bär omkring på något unikt. Jag är en vas
fylld av känslor. Jag är en skål fylld med liv. Jag är en vägg målad med tankar. Jag är ett skal
fyllt av själ. Det går inte att värdesätta mig.
Det enda vi ska göra är att ta vår unika person i mål. Gå hela vägen. Ge liv åt den unika
individ vi var planerade att vara. Det är livets mening. Det är meningen med dig. Med mig.
Ge död åt de mallar du försöker pressa in din person i. En mall är ett försök av förlorade
personer att förstå hur de ska vara. Ett försöka att skapa ett rum att platsa i. Ett ideal är
ett försök att göra normaliteter utav något vilket inte går att göra normalt.
Ingenting är normalt med oss. Vi är alla olika. Och det är det som gör pjäsen om livet intressant.
Ge ben åt de unika sätt du tilldelats. Ge hjärta. Ge rum.
Jorden ska ha upplevt någon som du. Ditt leende. Ditt hjärta ska ha pumpat
ditt blod. Dina ögon ska ha fått sett världen. Det är det enda som krävs utav dig.
Bara och endast det.

/db