ALL HER BLOOD IN MY VEINS <3

Nu har jag samlat tid till att tillbringa någon timme här på min fina hejapahej. Jag har varit lite tom så att säga och min frånvaro har berott på att min tid har prioriterats väldigt väl och prio 1 har varit skola, studier och mycket i den stilen. Men helg innebär avkoppling och att landa från veckan som varit, samla nya tag till veckan som kommer men även att leva i nuet, stanna upp och tillbringa tiden precis som du själv vill, med nära och kära eller totalt i din egen närvaro. Idag kommer min fina prinsessa Ana till mig och vi ska gemensamt spendera lördagen på en ytterst exklusiv fest. All tid med henne är guldvärd och våra värderingar är så likasinnade att man kan tro, vi delar samma aorta<3
 
 
 
Det är exakt 10 dagar sedan sist vi hördes och mycket har hänt på dessa dagar. Jag själv insåg så sent som här om dagen att det faktiskt är nytt år och att Trondheim är mycket långt borta och att delar av mig för alltid kommer att vara med människorna jag mött och utbytt äventyr, aktiviteter och diskussioner med där. På så sätt kände jag mig tom, och det ekade saknad. Men på samma sätt som jag avlämnat mitt liv i deras ägo så har dom gett mig äran att få ta del av deras livsresa, dom valde mig i egen person att få vara med på det största i livet dom gör, nämligen livet sig självt och jag valde självklart dom. För att fatta mig kort, min soulmate och min destiny kompis, som jag träffade 10de augusti 2015, för första gången, har kommit att bli glädje och lycka för mig. Tjejen av mina drömmar som hjälpte mig överleva och andas under hela Trondheim-vistelsen, KOMMER TILL MIG!!!!!! Glädjen bara sprudlar i kroppen och i hela livet, likt kossorna som inför våren går på kosläpp och bara springer ut i glädjen. ÅH! Vi möts igen, det är på riktigt och min soulmate ska få se mer av mig och mitt liv, Älskade Yujin, och jag ska få ta del av hennes härligheter. Åh, vi har funderat mycket över livet ihop och vi tror att ödet förde oss samman, jag tror på ödet och att ödet är min väg, gör inte ni? Ödet innebar att vi båda blev utbytesstudenter, hon från Sydkorea och jag från Sverige. Resten är historia men våra vägar har korsats och vi ska vandra genom hela livet ihop, tillsammans och gemensamt. all her blood in my veins
 
Om vi fortsätter vidare på länder, resor, sol och atmosfär, logistik och aupär. I februari ska vi iväg med klassen till Tyskland och Hamburg, för att spana på universitetet där, för att kolla på hamnen och alla nice lastbilschaufförer osv. Där stannar vi en natt och jag har tänkt hänga med Julia som är ljuset i mitt liv. Vi ska även skriva examensarbetet ihop vilket är helt fantastiskt. Min gamla goding till namn Becca Lööv kommer hem på semester från sin aupärvistelse och med henne vill jag också tillbringa tid, det ska vi göra. Annnars ska jag i slutet på februari, äntligen få se lite sol och få lite Dvitamin, ska spendera dyrbar tid med mina älskade päron och äpplen i vårt fina Oman, det var hela 6 år sedan sist men det ska bli ett väldigt kärt återseende. Jag kan väl säga att jag är mer än redo för härliga februari och för skottåret som även det visar sig i februari. Jag är redo att ta mig an årets andra månad. Hela januari, skulle jag vilja säg, gick åt att verkligen förstå att ett nytt år tagit sig i kragen och börjat. 
Jag insåg också under den här fina månaden, januari, att 2015 var det år jag spenderat mest utanför Sveriges gränser under hela mitt 21 åriga liv. För att ta det kortfattat, jag skrev ingen riktig årsresume av 2015 och det vill jag gärna göra. Under året växte jag oändlgt, jag lärde mig utan gränser och jag fick känna på livet på riktigt, träffa människor som kommit nära min själ och mitt hjärta. Jag har även lärt mig att försöka tänka i positiva banor för det är när jag oroar mig och när jag tänker pessimistiskt som jag bildar en inre stress inom mig och det är det som gör att jag hamnar i obalans och inte vet vart jag ska vända mig i världen.
Jag skulle vilja säga att allt ligger i våra huvuden och hur vi väljer att tackla situationer som uppstår, tankar som kommer och egentligen livet sig självt. När jag tänker i positiva banor så flyter livet på och jag finner en inre styrka inom mig själv som gör att jag blir starkare än någonsin, precis som en och en annan brukar nämna, " idag vaknade jag upp starkare än någonsin" och det gör man, varje gång du vaknar upp ur en natts het sömn och du har lämnat föregående dag efter dig och du är redo att ta dig an den nya dagen med glädje, engagemang och styrka, det är då du finner din balans i livet, det är då du känner att allt inte spelar så stor roll egentligen. Det är då och endast då som du kan bestämma dig för om du ska ha en grym dag och rocka den på det sätt som bara du kan, det är då och endast då som du kan bestämma dig för ett positivt liv, utan oro, utan stress och utan bekymmer. Det gör så mycket! Allting ligger i våra huvuden och i vår inställning gentemot livet. Det goda vackra livet. Vi har ju fått den finaste gåvan man kan få; att få spendera en hel livstid på vår planet, inte ska vi gå och oroa oss om framtiden? 
Med det sagt vill jag att vi ska göra allt som bara vi vill göra, låt inget hindra dig och oroa dig aldrig, det är onödigt och taaaar så himla mycket, tro mig, jag vet, jag har själv vart där. Det är dagarna som passerar som blir vårt liv och fyll dagarna med liv, glädje, äventyr och kafferep. Bra musik, många chokladbollar och ljus som blir som små solar, fyll dig själv med allt detta ( lite citronvatten eller vin? på det med kanske) och ha fantastiskt kul på vägen. Jag själv försöker inte ta livet så seriöst, seriöst innebär för mycket stress. Och vi är inte mer än människor. Visst är det lite galet den där perioden mellan födseln och döden? Jag tycker den perioden är helt sjuk, men det är där vi skapar mening och stunder som förgyller våra liv. Våra helt fantastiskt underbara stunder på denna planet<3
 
" all this life in my veins " 
 
 
bästa fina hälsningar, kramar, pussar och allt vad ni vill ha från er dzana XOXOXOXOXOXOXXOOXXOXO
 
 
 

JANUARI 2016

Surrended to what is, let go of what was and have faith in what will be. 
 
En läsare skrev ett allvarligt PM till mig på fb häromdagen om att jag skrivit fel årtal i föregående inlägg, så det vill jag passa på att påpeka för det första. Självklart ska det stå VT15 och at VT16 nyligen kickade igång. Nog om det.
 
Redan onsdag och en ny vecka har börjat, halva januari har ju redan passerat och jag är väl tillbaka i något som jag tidigare upplevt. Jag har haft en grym helg med Malin och Arnold på besök, har alltid roligt med dem och det är väl det som gör det, det man minns senare och det gör att man skapar underbara minnen och värderar varandra högt. I fredags var jag i Lund under dagen och hängde med Ana, jättebäst, guldvärt och helt magiskt. När man älskar sitt sällskap ni vet. Början av veckan har spenderats mycket med Julia och Vickan- otroligt glad över att ha dessa två så pass nära också! Igår bjöd Julia oss på tacos och det var fantastiskt gott. 
 
Annars har det inte hänt så mycket mer, skolan är igång och jag har tenta 6:e februari. I helgen ska jag hem till Ljungby för att hänga med familjen på examensfest i Nybro- vilket ska bli jätteroligt! 
Som i vanlig ordning reflekterar jag mycket kring livet och vad som komma skall, alltid lika svårt och man hamnar alltid i en djup diskussion med sig själv för det är inte mycket man kommer fram till- bara tankar som svävar runt likt flyttfånglar som flyr från norr till söder. JUST NU i alla fall längtar jag efter sol, värme och sommar; längtar något sjukt efter det. Men det kommer i sinom tid. Måste försöka leva i nuet för det är något jag är lite sämre på alltså, mitt huvud är alltid i framtiden- precis som med Norge. Men det är något man lär sig under livets gång och något man får försöka jobba med som människa. NU måste jag återgå till plugg innan jag ska möta upp Vickan för att spendera värdefull tid gemensamt. Vi hörs snart igen hjärtan, mycket omtanke från er dzana
kärlek i en människa och i det vi delar, livet och dess goda stunder

när år 2016 en gång tog sin början

Hej mina fina läsare och hej till mig själv. Jag har ett helt års upplevelser att skriva om, ett helt dussin nya intryck att berätta om och ett helt nytt förbannat år som precis tagit sig an en ny början. Men innan vi ens låter bloggen få ta del av 2016 och innan ens jag förstod att 2015 tog slut och innan jag ens hann avsluta 2015 på riktigt så hände en himla massa fantastiskt; det så kallade drömlivet fortsatte, tog fart på riktigt och livet bara blommade som jag en gång i tiden brukade säga. 
För att sammanfatta och dra slutsatsen; Mina veckor i Ljungby blev helt fantastiska, med mig därifrån har jag  några av världens underbaraste minnen och med mig har jag människorna som hjälpt mig andas från födseln. Tillsammans har vi skapat ett liv fullt av glädje, kärlek, engagemang, gemenskap och lycka. Det kommer jag värdera högt så länge jag lever. här nedan ser ni människan som har öppnat upp livet för mig och som jag firade in år 2016 tillsammans med, så nu är vi mer än redo för 2016, närmare bestämt tvåtusen ALLTID
Den 30:de december 2015 bar det av mot Bosnien och huvudstaden Sarajevo, för mig 2:A gången det året. Vi var ett stort gäng som åkte ner, alla i olika åldrar, både föräldrar och barn, både singlar och upptagna. Tillsammans hade vi en av livets bästa resor och vi alla fick mersmak för vårt ursprung, Bosnien och framför allt Sarajevo. Nyår, måste jag nog säga var och förblir, iaf tills vidare, mitt bästa i livet. Jag har upplevt några av mitt livs bästa och lyckligaste stunder och jag är lite smått ångestfylld över att det aldrig kommer hända igen men samtidigt mynnar mitt motto ut i " det bästa i livet har ännu inte hänt" Och det kan jag säga, är min största överlevnad. Vi hade en grym, en helt ofattbar start på 2016 och sedan fortsatte vi med årets första vecka i något som senare kom att bli livets stad " grad zivota "!!!!!! Livets resa avslutades med en lite kaotisk hemfärd, men det kändes lite som att det var tvunget att bli så då resan blev alldeles för bra för att vara sann. Vårt flyg blev inställt så vi fick ta taxi till Serbien och Belgrad följt av att boka nya, alldeles för dyra, biljetter till Wien och sen Köpenhamn och Kastrup och sedan var det inte slut, vi hade ju bilen på Sturup så dit fick det också bli taxi. Efter nästan 24 timmars resande, av något som egentligen skulle ta 2 timmar hem, var vi utmattade, flera erfarenheter rikare men också mycket fattigare. Men som så många gånger man blivit påmind innan, så blev vi det igen; livet är ju allt annat än enkelt, dvs, mycket komplicerat. Livet är en berg och dal-bana och i dom djupaste stunder av oro och stress gäller det att behålla lugnet och finna sig själv, förstå hur man ska tänka klart och tydligt, även om det är svårt, för att ta sig över svåra broar och översvämmande komplikationer. Väl hemma var jag då i torsdags den 7de januari, på min älskade brors födelsedag, han blev hela 28 år och bara det är lite halvt galet. Jag hade en skön men lite sjuk helg i Ljungby, kärt återseende med Malin och Arnold, mina kusiner med familj, och min morfar och farmor. Min farmor blev också hela 86 år i lördags och det var fantastiskt att få krama om henne på hennes stora dag. I söndags tog jag hela mitt liv, åter igen, och flyttade ner till Helsingborg och min gamla lägenhet. Gråtande, ågestfylld och sårad, men det var bara att bita ihop. Efter att ha levt drömliv med både Norge, Ljungby, Gbg och Sarajevo var det dags att komma tillbaka till verkligheten och till livet jag levde VT14, och nu i veckan kickade VT15 igång. 
Sådääär; jag har många många fler bilder men det sparar jag till ett senare tillfälle. Idag har det passerat hela 2 veckor sedan nyår och halva januari är strax borta; helt galet. Bilderna ovan visar mig o mina vänner i lyckliga stunder där vi skrattat och haft fantastiskt kul. Imorse hade jag möte med studie och yrkesvägledare, där vi kom fram till många olika lösningar vad gäller mig och mitt liv som avser arbete. Vi snackade framtid och vad som händer sedan. Jag har några olika vägar att gå men än är framtiden osäker och oviss. Men det jag får höra oftast är att jag inte ska oroa mig, det får jag höra från flera olika håll men det är svårt. Jag är orons orolighet. Men det är något jag ska arbeta mycket på för jag kan ändå inte se in i framtiden och jag kan inte veta vad som komma skall. Vi får helt enkelt se vad som händer, jag är öppen mot livet, så som livet öppnat sig för mig. Så nu ska jag försöka njuta av min sista vårtermin på Service Management programmet. Så Med detta skrivet kickar vi igång livet och bloggen 2016! Vi hö.rs snart igen mina fina, många kramar från er Dzanaaaa