när år 2016 en gång tog sin början
Hej mina fina läsare och hej till mig själv. Jag har ett helt års upplevelser att skriva om, ett helt dussin nya intryck att berätta om och ett helt nytt förbannat år som precis tagit sig an en ny början. Men innan vi ens låter bloggen få ta del av 2016 och innan ens jag förstod att 2015 tog slut och innan jag ens hann avsluta 2015 på riktigt så hände en himla massa fantastiskt; det så kallade drömlivet fortsatte, tog fart på riktigt och livet bara blommade som jag en gång i tiden brukade säga.
För att sammanfatta och dra slutsatsen; Mina veckor i Ljungby blev helt fantastiska, med mig därifrån har jag några av världens underbaraste minnen och med mig har jag människorna som hjälpt mig andas från födseln. Tillsammans har vi skapat ett liv fullt av glädje, kärlek, engagemang, gemenskap och lycka. Det kommer jag värdera högt så länge jag lever. här nedan ser ni människan som har öppnat upp livet för mig och som jag firade in år 2016 tillsammans med, så nu är vi mer än redo för 2016, närmare bestämt tvåtusen ALLTID
Den 30:de december 2015 bar det av mot Bosnien och huvudstaden Sarajevo, för mig 2:A gången det året. Vi var ett stort gäng som åkte ner, alla i olika åldrar, både föräldrar och barn, både singlar och upptagna. Tillsammans hade vi en av livets bästa resor och vi alla fick mersmak för vårt ursprung, Bosnien och framför allt Sarajevo. Nyår, måste jag nog säga var och förblir, iaf tills vidare, mitt bästa i livet. Jag har upplevt några av mitt livs bästa och lyckligaste stunder och jag är lite smått ångestfylld över att det aldrig kommer hända igen men samtidigt mynnar mitt motto ut i " det bästa i livet har ännu inte hänt" Och det kan jag säga, är min största överlevnad. Vi hade en grym, en helt ofattbar start på 2016 och sedan fortsatte vi med årets första vecka i något som senare kom att bli livets stad " grad zivota "!!!!!! Livets resa avslutades med en lite kaotisk hemfärd, men det kändes lite som att det var tvunget att bli så då resan blev alldeles för bra för att vara sann. Vårt flyg blev inställt så vi fick ta taxi till Serbien och Belgrad följt av att boka nya, alldeles för dyra, biljetter till Wien och sen Köpenhamn och Kastrup och sedan var det inte slut, vi hade ju bilen på Sturup så dit fick det också bli taxi. Efter nästan 24 timmars resande, av något som egentligen skulle ta 2 timmar hem, var vi utmattade, flera erfarenheter rikare men också mycket fattigare. Men som så många gånger man blivit påmind innan, så blev vi det igen; livet är ju allt annat än enkelt, dvs, mycket komplicerat. Livet är en berg och dal-bana och i dom djupaste stunder av oro och stress gäller det att behålla lugnet och finna sig själv, förstå hur man ska tänka klart och tydligt, även om det är svårt, för att ta sig över svåra broar och översvämmande komplikationer. Väl hemma var jag då i torsdags den 7de januari, på min älskade brors födelsedag, han blev hela 28 år och bara det är lite halvt galet. Jag hade en skön men lite sjuk helg i Ljungby, kärt återseende med Malin och Arnold, mina kusiner med familj, och min morfar och farmor. Min farmor blev också hela 86 år i lördags och det var fantastiskt att få krama om henne på hennes stora dag. I söndags tog jag hela mitt liv, åter igen, och flyttade ner till Helsingborg och min gamla lägenhet. Gråtande, ågestfylld och sårad, men det var bara att bita ihop. Efter att ha levt drömliv med både Norge, Ljungby, Gbg och Sarajevo var det dags att komma tillbaka till verkligheten och till livet jag levde VT14, och nu i veckan kickade VT15 igång.
Sådääär; jag har många många fler bilder men det sparar jag till ett senare tillfälle. Idag har det passerat hela 2 veckor sedan nyår och halva januari är strax borta; helt galet. Bilderna ovan visar mig o mina vänner i lyckliga stunder där vi skrattat och haft fantastiskt kul. Imorse hade jag möte med studie och yrkesvägledare, där vi kom fram till många olika lösningar vad gäller mig och mitt liv som avser arbete. Vi snackade framtid och vad som händer sedan. Jag har några olika vägar att gå men än är framtiden osäker och oviss. Men det jag får höra oftast är att jag inte ska oroa mig, det får jag höra från flera olika håll men det är svårt. Jag är orons orolighet. Men det är något jag ska arbeta mycket på för jag kan ändå inte se in i framtiden och jag kan inte veta vad som komma skall. Vi får helt enkelt se vad som händer, jag är öppen mot livet, så som livet öppnat sig för mig. Så nu ska jag försöka njuta av min sista vårtermin på Service Management programmet. Så Med detta skrivet kickar vi igång livet och bloggen 2016! Vi hö.rs snart igen mina fina, många kramar från er Dzanaaaa
