ett liv mellan våra liv, en resa till början

Hej alla mina fina fantastiska hjärtan. 
Nästan 3 hela veckor har passerat sedan vi sist hördes vid och mycket har hälsat på mitt lilla jordeliv sedan dess. 
Det allra största är att jag blivit med egen lägenhet!!! Det känns sååå himla bra och så attans kul att jag inte vet vart jag ska ta vägen. I mitten på maj får jag nycklarna och då kan jag väl också påstå att mitt liv börjar om på nytt. Nya minnen ska skapas och allt detta innebär att ett nytt liv tar sig an en ny början. Jag är galet taggad och känner mig completed; inte med livet än, men en bra bit på vägen. Så nästa gång vi hörs kanske blir från nya läggan? vem vet ;)
Vidare har allting jag någonsin älskat fyllt 54 år, min älskade maida, källan till mitt liv på denna jord. den 25te april firade även mina älskade föräldrar 30 år som gifta. När jag lägger det i relation till mitt liv bör jag om två år vara gift? Och om tre år ha min första son, Göran, men känner jag mig själv rätt blir jag hellre med katt istället. En och en annan har skaffat hund, snacka om att jag är avundsjuk. Men ja en egen lägga kanske innebär ett köp av ett husdjuuur? Jag hade dock velat hyra en liten varelse några timmar. Det hade gjort susen.
Annars rullar livet på som bara den. Skolan tar en stor del av mitt liv, men det är de väl värt. Tänk sen att kunna titulera sig som ekonom och revisor? Det måste kännas enda in i benmärgen.
 
För att återgå till vad jag ofta skriver om "meningen med livet" och vad det egentligen är. Här om dagen tittade jag och en kompis på en dokumentär om typ " life between lives" https://www.youtube.com/results?search_query=life+between+lives
 
Det är lite läskigt men ändå så galet. Det handlar om att när vi dör så gör vi det lyckliga och glada, och vi möter alla våra medmänniskor. Våra själar förenas. Meningen sedan är jakten på en ny kropp, alltså föds man på nytt enligt dr. Newton. Tänk att man då återvänder till livet igen, ett liv kanske inte räcker till att göra allt det som man vill. Å andra sidan har jag alltid sagt och kommer alltid att göra: meningen med livet är att vandra mot horisonten. Sedan får en tolka det hur en vill. 
Snart är de också valborg och dom senaste åren har jag tillbringat mina valborgar i lund. Där har jag skapat minnen för livet med människor jag värderar mycket högt. Men kan man tänka sig att även detta speciella sug tog slut. Jag känner liksom inte något behov av att vara där längre. Jag känner att jag gjort mitt, att jag lämnat mina avtryck där, att jag upplevt höjden av maximal lycka där och nu räcker det. Med andra saker känner jag mig aldrig klar som tex att varje sommar åka till Trogir, det är ju samma visa varje himla gång men det kan jag göra i tusen år till och jag hade ändå inte känt mig fulländad. Så som så är det. Nu ska jag fortsätta med mina studier och drömma mig bort en smula. 
Ha ett fantastiskt valborgsfirande så hörs vi snart igen mina medmänniskor <3 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: